Att gestalta är att visa istället för att berätta.
Exempel på berättande:
Jan är hungrig och trött. Han går argt hemåt. Hans mamma är hemma, hon är glad. Hon har längtat efter att få träffa Jan hela dagen och har lagat plättar som de kan äta tillsammans.
När Jan kommer hem så är han så arg att han gör sin mamma ledsen och besviken. Hon säger åt honom att gå in på sitt rum tills han lugnat ner sig. Han går in på sitt rum och surar. Hans ilska går över och han känner sig istället jätteledsen. Mamma kommer in med ett fat pannkakor och tröstar.
De blir båda på bättre humör, kramas och sedan äter de pannkakor tillsammans.
Om du ska berätta samma historia fast med gestaltning så kanske det kunde låta ungefär så här (gestaltningen är färgmarkerad):
Jans mage kurrar så det nästan gör ont. Det värker i kroppen medan han går hem och det enda han kan tänka på är den äckliga soppan de fått till lunch i dag. Och på John som kastat sudd på honom. Eller på Lena som kallat honom för korkad. Tårarna bränner bakom ögonlocken och hans käkar maler. Äntligen skulle han få komma hem och äta något gott och få gråta ut hos mamma.
Jans mamma står vid spisen och sjunger med i musiken som spelas på radion. Hon gräddar plättar som de kan äta när han kommer hem från skolan nu när hon kunnat komma iväg tidigare från kontoret. Hon gör ett litet danssteg och fortsätter vända de gyllenbruna godbitarna.
När han äntligen kommer hem tar han tag i dörren och sliter upp dörren så hårt att han råkar tappa taget om den och den far rakt in i ytterväggen. Det svartnar för hans ögon och han skriker åt dörren att den är korkad. Han tar snabbt tag i den igen och slänger igen den bakom sig så hårt att den inte ska kunna flyga upp igen. Han stampar av sig snöslasket på innemattan och sparkar av sig skorna så att de flyger av honom. Medan han kränger av sig jackan ropar han på sin mamma.
"Mamma!"
Irritationen gör att hans röst blir högre än han väntat sig, men nu är det bråttom. Han orkar inte med sig själv längre när allt hela tiden blir så jobbigt. Den enda som kan ta bort det är mamma.
"Jag kan inte komma nu älskling, du får komma hit", ropar hans mamma inifrån köket.
Hennes ord hugger inom honom. Han biter ihop och känner hur tårarna är på väg och skriker rakt ut för att försöka bli av med den där krypande känslan inombords.
Då kommer mamma. Hon är högröd i ansiktet och hennes blick är inte så där varm som den brukar.
"Nu får du ta skärpa dig", säger hon och sedan börjar hon skälla på honom om att skorna inte står rätt och att jackan ligger på golvet.
"Men du fattar ju ingenting", skriker Jan och kastar den ena skon mot henne, för hon fattar verkligen inte någonting. De har ju bara råkat hamna fel eftersom han har bråttom.
"Gå in på ditt rum tills du lugnat ner dig", säger hans mamma med den där rösten som får det att knyta sig inom Jan. Det får honom att skrika ännu högre och kasta även den andra skon efter henne.
Hon tar honom och föser in honom på hans rum. Han slår på dörren ett ögonblick och kastar några kuddar från sängen så att de drar ner ett glas vatten han har på bordet sedan morgonen. Den faller i golvet och sprider vatten över några teckningar han gjort. Han skriker ännu mer och sparkar på sängen innan han faller ner på den mjuka madrassen. Den är skön och han kramar om täcket med händerna så att knogarna vitnar.
Det värker ännu mer bakom ögonblocken och klumpen i magen har flyttat till halsen. Det värker bara mer och mer och till slut går det inte att hålla tillbaka tårarna som slår sig fram i ögonvrårna. Han pressar ner ansiktet i kudden och låter dem komma. När han gråtit en stund hör han att det knackar på dörren.
Hans mamma står där med en tallrik. Det doftar underbart och suget i magen kommer tillbaka så det nästan gör ont. Det doftar pannkakor.
Hans mamma sätter sig bredvid honom på sängen, lägger handen på hans rygg och frågar om han är hungrig.
"Ja, jättehungrig."
"Det blev inte så bra det där, eller hur?" säger hans mamma.
Jan torkar tårarna och sätter sig upp.
Hans mamma drar in honom i en kram och ger honom en puss på pannan.
"Ät lite mat så pratar vi sedan", säger hon.
När han fått äta sig mätt kommer han inte ens ihåg vad det var som gjort honom så arg när han gått hem.
Det finns inre gestaltning och yttre gestaltning. I texten är den inre gestaltningen rödmarkerad och den yttre är grönmarkerad.
Man kan säga att den inre gestaltningen är att berätta hur det känns i kroppen när man känner något istället för att bara skriva känslan. När man är arg till exempel kan ilskan sitta på olika ställen i kroppen. I magen, i huvudet eller i armarna kanske. Hur känns ilskan om man har den i huvudet och hur känns den när man har den i magen.
Kärlek kan också kännas i magen eller huvudet men den känns inte alls på samma sätt som ilska även om de sitter på samma ställe.
Fundera på hur du kan beskriva ilska, kärlek, sorg eller glädje i kroppen.
Yttre gestaltning är det som syns utanpå personen. Vad gör man när man känner något. Att slå i en dörr, att sparka på saker eller skrika är saker vissa kan göra när de känner sig arga. Det är stora rörelser som är högljudda och som dessutom kan vara riktade mot någon annan. Kroppen är ofta mer spänd och man är mer ihopkrupen. Om man är glad så kan det istället märkas genom att personen är mer öppen i kroppen, inte så spänd, att man ler mycket och kanske sjunger. Man är kanske ganska högljudd när man är glad också, men på ett helt annat sätt.
Fundera på hur du kan beskriva en person som är glad, arg, ledsen eller kär i hur personen rör sig, pratar eller beter sig.
